Angen,Mamma till Algot & Ebbe

Angelica Lindholm Forsell. Bor på RHG98 tillsammans med min man och våra söner Algot född 09 och Ebbe född 18. På fritiden är jag spelande forwards tränare i selånger FK⚽

Förlossningsberättelse.

Kategori: Allmänt

Min Förlossning 17/9-18

 

Efter några jobbiga veckor som gravid, och en vecka över tiden fick vi besked att vi skulle bli igångsatta.

Vilken lättnad, men satans helvete vad nervös jag blev. Kommer de gå fort? Kommer de ta 1-2 dagar?

En sak jag visste var iaf att ont kommer de göra. Haha!

 

Nåja, vi fick komma in till ett förlossnigsrum på förlossningen, dom tog hål på hinnorna och sen var de bara att vänta och se hur d fortsatte.

Jag kände genast att kroppen började arbeta, och värkarna smög sig på...inga kraftiga och regelbundna, men dom kändes.

Efter ett tag, i samband med lunchen fick jag värkstimulerande dropp, som skulle skynda på det hela lite.

Och nu  mina damer och herrar blev de fart i puppan, medan jag satt och njöt av sjukhusmaten som var fläskpankaka med lingongrädde, som jag älskade när man fick de i skolan och har inte ätit de sen dess..så blev värkarna så intensiva att jag fick avbryta lunchen och be om lustgas. Under tiden jag suger i mig lustgasen ser jag att någon snor min lunch, varpå jag säger tyst till Micke medans jag ligger där groggy ”Neej tog dom lunchen!?”

 

Nu flyter allt i hop lite men jag minns att vi kollar hur mycke öppen jag är, varpå jag tror BM säger 6 cm... Precis då får jag en värk och utbrister ”Åh då är de väl dax att be om EDA va!?”

Japp, jag ringer efter läkaren svarar BM.

Efter några minter kommer hon in igen och meddelar att hon kontaktat läkare som ska komma och sätta EDA, och säger sen ”hoppas vi hinner”

Vadå hoppas vi hinner!!!???

Hann gjorde vi, fick sitta på sängkanten och kuta med ryggen. ”Du måste sitta helt stilla nu så det blir så bra resultat som möjligt” säger läkaren.

Här minns jag att jag tänkte ” men håll käften och sätt EDAN nån jävla ggn” men eftersom jag är så snäll så tänkte jag de bara..

Edan hjälpte, men tycker inte jag hade sån effekt av den som jag kom ihåg jag hade med Algot.

Efter ett tag kände jag att jag ville börja krysta, men inte varje värk...så min kära BM satt och lekte härskarinna med sin makt (haha I love you Y) och sa ”Nu höjer vi droppet” varpå jag svarade ”Neeeej” för de ska ni veta, att de där droppet gav resultat DIREKT, haha fyfan! Det var så intensivt.

Sen när jag legat sådär med krystvärkar 1.5h!? säger BM att hon måste kontakta läkaren, för att diskutera sugklcka..för jag börjar bli helt slut (bara ätit frukost den morgonen, knappt de pga att jag var nervös och en halv fläskpannkaka till lunch) Men då ni, kickade Angens tävlingsdjävul in, här ska dom fan inte komma å köra nå jävla sugklocka inte, så jag började fokusera mer och skrek mig inte igenom dom intensiva värkarna utan jag bet ihop och visade den där läkaren som kommit in att detta klarar jag minnsann på egen hand. Pilutta dig!

BM och hennes BM student samt uskan började göra iordning ”landningsbanan” knäppa upp skjortan så bebis snabbt ska få komma upp och känna hud mot hud...

MEN...Han kom aldrig ut, huvudet var ute..men resten kom inte.

Varpå BM sa ”Tryck på knappen”

Sen blev allt kaos, in kommer läkare, sköterskor, ja...jag vet inte alla som kom in men folk kom det.. jag låg och blundade mig igenom hela denna sekvens av förlossningen, jag förstod att han satt fast men måste ut fort.

Läkaren som kommer in stoppar in hela jävla armen i min puppa och gräver, helvete vad han gräver...jag ligger med benen i luften och alla hejjar på mig och gormar jag ska krysta.

Efter en stund säger någon åt mig att ställa mig på knä och hålla händerna vid sänggavlen, jag tror jag hade vänt på mig innan personen ens sagt klart den meningen. (efteråt sa dom att dom aldrig sett en gravid kvinna vända sig så fort från liggande till stående på knä)

Sen grävdes de lite till och jag stod där med Micke uppe i ansiktet som höll mig hårt och jag bara skrek ”Jag får paniiiik, han sitter fast ta ut han”

Läkaren ber om sax... AAAAAJJJ skriker jag, Men några sekunder efter klippet så känner jag hur han kommer ut.

Läkarna springer iväg med honom.

Där står jag kvar, med Micke som kramar mig hårt och det enda jag kan få ut är ”Allt kommer gå bra älskling”

Dom säger åt Micke att följa efter läkarna och Ebbe, och med honom följer världens bästa USKA som tar hand om Micke medans han ser sitt barn ligga där och få hjälp att komma igång, han var väldigt slö...Micke frågade varför han inte var vaken och fick svaret att han är vaken men slö. 

Jag blir omhändertagen av de andra och jag har nog inte insett vad som just hade kunnat hända..

BM kommer in och berättar att Ebbe börjat återhämtat sig och har bajsat.

Läkaren som drog ut Ebbe kommer in och ska sy mig, även BM studenten är med och ska se hur man gör.

Han informerade att han först skulle kolla om något annat gått sönder då han fått lov att vara ”ganska hårdhänt” då han skulle få ut Ebbe och att jag kunde behöva åka ner på operation.

Men ikke, det var endast klippet som behövdes sys och de kunde han göra där uppe. SKÖNT!!!

Jag sa att jag måste ha en superhöna som klarade mig så bra..

Sen låg jag där med benen i luften och han förklarade för BM studenten hur man skulle sy osv.

Kände hur de stack till varpå jag hoppade till och sa AJ, så dom sprayade på bedövningssparay och satan va de sved till ”åhhh satan de kändes som när man slog puppa i pojkcykeln nör man var liten” utbrast jag.

Jag sa även åt läkaren ”Sy noga och rejält nu, jag har match till helgen”

Aja, nog om min puppa nu...åter till vår älskade EBBE.

 

Micke kom tillbaka in till mig och vi fick sitta där inne i förlossningsrummet och fika välkommen till världen bebis fikat utan våran bebis, han låg och blev ompysslad av all fina personal.

När vi var klara så fick jag sätta mig i en rullstol och åka till Ebbe, där låg han..min andra son.

Mamma hjärtat värkte av att se honom ligga där och skaka av smärta och av att inte få hålla honom och trösta..

Han hade återhämtat sig bra, alla värden såg bra ut, micke sa att han fått färg nu mot för när han såg honom. Och han andades själv, utan någon hjälp. Vilket kändes så otroligt bra i hjärtat att se.

Efter ett tag kommer läkaren in och säger att vi ska förbereda oss på transport till umeå för kylbehandling.

En behandling barn som haft syrebrist får för att minska eventuella skador i hjärnan och för att hans lilla kropp ska få återhämta sig och vila från smärtan som blivit då läkaren fick dra i hans arm osv..

Denna transport kommer att ske inom några timmar behandlingen kommer påbörjas nere på IVA innan Umeå kommit hit, då den ska påbörjas inom 6 timmar från att barnets fötts.

Vi bestämmer att jag åker med EBBE till umeå, bara jag får lov från förlossningen då jag egentligen måste vara kvar där 6h...men jag kissar och är uppe och går så jag får åka med EBBE.

Men vi blir kvar några timmar nere på IVA innan umeå transporten kommer.

Ebbe skriker och blir förbannad på personalen som grejar med honom, vilket är bra att han orkar göra. Så han inte bara ligger där och inte gör nått alls.

 

Efter någon timme kommer umeå, de visar sig att det blir flygtransport. Där och då börjar jag få lite panikångest.. jag är livrädd att flyga.. men jag ska fasiken i mig göra de för de är för mitt barns skull.

Jag skämtar med sköterskan som tar bort min nål att den kanske kan få sitta kvar så dom kan ge mig något lugnande innan jag ska kliva på...(var egentligen allvarlig)

Dom kommer med en liten vagn, en kuvös...huga ska han ligga är inne?

Här och nu börjar jag bryta ihop, känslan att vara så maktlös och se sitt nyfödda barn som egenligen ska ligga på bröstet och snutta nu ligga där hjälplös och man vet inte hur allt kommer vara om 3 dygn när han vaknar igen.

Kommer han vakna direkt när dom tar bort respiratorn? Det var många frågor som snurrade...

Lilla Ebbe skulle visa sig vara en stark liten gosse. Jag skulle kunna skriva hur mycke som helst om tiden i umeå...men jag skriver kortfattat.

Efter dom där 3 dygnen vakade han och han behövde ingen andningshjälp.

Han började amma direkt och han var så pigg att vi fick åka hem till sundsvalls sjukhus 3 dagar efter att han vaknat. Och där behövde vi bara stanna en natt.

Sen fick vi börja livet hemma. Jag och Micke som 2 barnsföräldrar och Algot som storebror.

Micke, tillsammans är vi så jävla grymma, hade aldrig klarat detta utan dig vid min sida. I love you!

Ebbes vänstra arm tog lite stryk när läkaren drog ut honom, han börjar röra den mer och mer, är biceps som inte är aktiverad ännu, så armen hänger lixom neråt, han böjer den inte om man säger så, men han rör handen, underarmen och triceps är aktiverad...så nu väntar vi på biceps..hejja hejja!! Kommer den inte igång inom 1.5v som jag fattade de så skickas remiss till experterna i umeå, om jag minns rätt så kollar dom om nerverna är helt av eller uttänjd.. och tar beslut om vad som måste göras för att armen ska återhämta sig på bästa sätt utifrån de.

Vi är så oerhört tacksam för all personal som jobbat och varit med runt om allt detta som hände. Vi är dom evigt tacksamma att vi har våran Ebbe hos oss idag! Orden räcker inte till..

Jag har kontkat med BM som jag är bekant med sen innan, uskan letade jag rätt på och skrev till.. läkaren som drog ut ebbe hade jag haft kontakt med tidigare via mail pga mitt blodtryck i början av graviditeten så honom skrev jag också till och tackade..och nu i veckan fick jag äntligen tag i sista pusselbiten som jag tänkt oerhört mycke på efter allt. BM studenten. Det var hennes första förlossning som gick snett. Jag kände att jag ville tacka dom här människorna för allt dom gjorde för oss, och vilket otroligt viktigt jobb dom har, samt berätta att Ebbe mår bra.

 Det kanske blev lite hattig text men de får ni ta  =)

 

Så nu vet ni allt om mig, min puppa och lilla Ebbe!

Ta hand om er och ta vara på tiden med varandra, bråka inte för små saker och berätta för nära och kära vad dom betyder för er!

 

 

 

 
 
 

 

På återbesöket.

Kategori: Allmänt

Ja.. på återbesöket var ju cystan borta. Sen när jag kom till ludmilla veckan efter har jag fått en ny cysta... var på sjukan igår (måndags) och kollade och de är en lika som sist.
Men kroppen tar bort den själv så då får den göra de! 
Hur som helst kommer jag få börja med tabletter iaf så vi får se om de hjälper oss på resan mot bebis nr 2.
 
Nu blir de natta kudden så man blir frisk. Åkt på nå jäkla förkylning!
 
Ta hand om er ❤
 

Tid för återbesök!

Kategori: Allmänt

 
 

Dagen idag!

Kategori: Allmänt

Ja idag var återbesöket. 
Morgonen började bra.. kände ingen ångest eller oro alls.. jätte konstigt. 
Men sen när klockan  blev 11 och vi skulle åka kom ångestattacken i bilen.. 
Som tur var följde ju Micke med. 
Väl på plats anmälde jag mig sen var de raka vägen upp. Hiss 2 våning 2. Där stod Helena och väntade. Vilket var jävligt skönt så man slapp sitta i väntrummet och bygga på ångesten. .. ni som haft ångest vet säkert vad jag menar.
 
Micke fick vänta utanför.
Vet inte varför men jag gör alltid så.. vill lixom få besked själv först och sen får han komma in. 
 
Idag var det en elev med som började göra undersökningen. In med instrumentet och töja ut hela kalaset. In med fingrarna och rör om.
Man ville bara säga åt dom att stoppa in den där jäkla staven nångång och kolla vad de är för nått på äggstocken!!!!
Till slut så..
Och hon pratade lugnt och sansat min läkare. Hon är guld!
"Det här är en helt ofarlig cysta som går bort av sig själv" också förklarade hon varför den blir till osv.
"Hade du inte haft din bakgrund hade jag släppt dig idag. Men du får komma tillbaka i november så ser vi att den är borta"
 
Dom orden var så otroligt sköna att höra. 
Hon frågade tom om hon fick filma. Ja ni hörde rätt.  Filma i puppan. Haha.. filma äggstocken och cystan. Hon undervisar även i detta så hon ville ha en film som visar en snäll cysta.
Så går någon som läser detta och ska bli gynekolog finns de risk ni får se i min puppa!😎😂
 
Micke fick komma in när undersökningen var klar och hon förklarade även för han hur och varför dom här cystorna blir till!
Och vi ska avvakta att börja med pergotime som ska hjälpa till med ägglossningen fram tills vi varit på återkollen. Så innan de blir de bara pöka för nöjes skull! Vilket kan vara kul de med!
 
När man varit så stressad och haft sån här ångest blir man helt slut när man äntligen  får ett besked.. 
Kände mig alldeles yr och borta hela eftermiddagen. 
Och inte nog med de så dök tant röd upp. Men de gjorde mig glad... Jag är alltid glad när hon dyker upp. För 2013 när jag hade tumören.  Försvann hon och de va så vi upptäckte den... så lova mig de tjejer. Minsta lilla avvikelse i mensen.  Kolla upp! Bättre att kolla än att inte kolla! 
 
Nu ska jag hoppa in i duschen. Har varit och tränat med världens bästa tjejer. Så otroligt glad att spela med dom. Alla borde få ha ett sfk i sitt liv ❤
 
Nu har ni läst nog dynga. 
Ha en fin kväll!
Ta hand om varandra.
Puss
 

Imorgon...

Kategori: Allmänt

Ja idag har ångesten och oron i kroppen varit rent förjävlig.  
Gick med Algot på skolan sen gick jag hem och la mig i sängen och klev inte upp förän 13 då jag skulle ner och hämta han igen.. 
Han hade med sig en kompis hem idag. Vilket är guld värt då han slipper vara uppi mig som inte mår bra just nu.
 
Varför målar man upp de värsta hela tiden?
Det kan ju lika gärna vara så att de är en helt vanlig cysta som går bort av sig själv...
Jag är helt inställd på att de kommer bli operation.  Och skulle de bli de har vi bestämt att fråga om dom inte kan ta bort allt på engång. 
Jag lever hellre ett liv utan ångest och oro tillsammans med algot. Han får ha en mamma som slipper ha ångest inför varje återbesök osv... visst de kan finnas andra saker som tar mig ifrån denna jord. Men  skulle jag ta bort äggstocken jag har kvar så är de ett orosmoment mindre. För jag har lixom redan haft 2 tumörer. En elakartad när jah var 9 år och en godartad nu 2013.
Att ta bort äggstocken.  Om man nu får välja de... betyder ju även att vi inte kan få fler barn.  Men jag tänker såhär. Vi har Algot. Världens goaste och underbaraste kille...Visst skulle det vara mysigt med en bebis. Men jag orkar verkligen inte med mer oro och ångest. 
Mitt mående går lixom ut över alla i familjen och Algot förtjänar en mamma som är där 100% med ett bra mående.  
 
Nåja. Imorgon 11.30 får vi se om dom kan säga vad de är för cysta. 
Nu ska jag gå och lägga mig!
Ha en fin kväll och var rädda om varandra ❤
 
Kram kram 
 
 

Ångest.

Kategori: Allmänt

Började morgonen med en ångestattack. 
Kändes genast bättre när man fått bölar av sig lite.
Algot ska ju iväg till skolan så de är bara torka tårarna och gå ut!
 
Detta behöver såklart inte vara något farligt. 
Men med min bakgrund får jag panik varje gång jag gör ordet cysta... Jag trodde lixom de var nog med cancern som liten..
Jag känner ett lugn i kroppen.. att allt kommer bli bra. Men samtidigt en jävla stress.. jag vill veta NU vad de är för nått så man kan gå vidare utifrån de.. 
 
 
Var lite opassande att Micke är i Frankrike och jobbar just nu..Han åkte i tisdags och kommer hem ikväll så de känns skönt. 
 
Såna här gånger är jag otroligt glad man har fotbollen.. att åka iväg på träningarna och få annat att tänka på är guld värt!
 
Det blir ett kort inlägg. 
Måste springa ner med Algot till skolan.
Ha en fin dag alla!
Kram kram 
 
 
 

Jävla skit.

Kategori: Allmänt

 

TACK!

Kategori: Allmänt

 
Vill börja med att säga tack!
Tack för alla peppande meddelanden och ord alla har skrivit. Det betyder mycket! 
 
Är lite nervös idag. 
Tant röd har såklart börjat krångla. 
Eller ja.. De är 1v kvar till hon ska komma och iförrgår och igår blödde jag lite.. och efter allt jag gått igenom med cancer som liten och tumör 2013 så tänker man ju de värsta.  Så de ska bli skönt att få komma och få de undersökt. De kan ju vara så enkelt som en infektion eller nå hormon rubbningar som ställer till de. Men i mitt huvud är de alltid de värsta. Så kommer jag nog alltid tänka. 
 
Jag ska även på återkoll efter tumören 2013 nu den 20e. 
Ska ta upp frågan om man inte kan få ta bort äggstocken jag har kvar och livmodern efter andra barnet. Om vi nu får ett till barn! 
Så jag slipper den oron.  Sen kan man såklart få cancer på andra ställen. Men då är dom 2 möjligheterna borta iaf. Där jag haft mina problem.
 
Ha en fin dag allihopa! 
Kram

Syskon?

Kategori: Allmänt

 
Tjo!
 
Det är många som frågar om de inte är dax för syskon till Algot.  
Jo. Vi vill gärna ha syskon. 
Men de gäller ju att bli gravid också...
Och de mina vänner.  Är inte bara. Iaf inte för mig. 
Vi har väl försökt i snart 1 åt utan att lyckats.. 
I början var jag som en robot.  Räknade dagarna för ägglossning mm.. 
 
Jag la ju lixom ner fotbollen pga att vi ville försöka få syskon till Algot.
 
Men ju längre tid de tog.. ju mer "psyko" blev jag. 
Jag var inte riktigt mig själv. Gjorde kanske 6-7 gravtest innan mensen skulle komma.  Men dom visade ju såklart minus. Gjorde även några även fast jag hade mens.. ja ni hör ju..
 
Till slut sa micke åt mig att jag måste försöka släppa de där och leva i nuet. Händer de så händer det...
 
Tror inte killar förstår hur värdelös man känner sig som kvinna när kroppen inte gör som man vill..
 
Men så tänkte jag. Ja.. jag måste nog aktivera mig så jag inte lever för att bli gravid... 
Så jag började som spelande forwards tränare i selånger.
Vilket jag är otroligt glad över att jag gjorde.. släppa fokus lite från bebis görat. 
 
En bekant inom fotbollen  kom fram efter en match.. jag hade gjort 3 mål och man tänkte han kanske skulle säga grattis va kul att du börjat spela igen.. nä...
Vet ni vad de första han säger är?
"Blir du aldrig gravid? Du kanske måste byta karl" säger man så?
Han visste mycket väl om vad jag gått igenom några år innan  med tumören.  Kändes lite som han trodde jag ljugit om varför jag skulle sluta med fotbollen efter vi tog steget upp med sdff. Nåja..nog om det.
 
Jag börjar iaf ställa in mig mer och mer på att jag kanske aldrig blir gravid. 
Skulle jag inte bli de så har jag ju Algot. Världens finaste lilla kille. 
 
Kanske är de pga operationen sist på äggstocken jag har kvar som gör att jag inte blir gravid.  Jag vet inte.. 
Men vi har kollar hormoner och allt hos kvinnokliniken.  
Dom ringde en dag i somras och sa att alla prover såg okej ut så de fanns inget mer dom kunde göra för att hjälpa oss.. då vi har ett barn får man ingen hjälp vidare för eventuellt IVF. 
Utan får stå för dom kostnaderna själv.
Och jag sa På engång till micke att de utsätter jag inte oss för.. jag som haft 2 missfall innan Algot vill inte riskera att få missfall efter att ha betalat 10 tusen tals kronor.. och sen kanske måsta betala igen och igen. Vart ska vi få dom pengarna ifrån? Förstå mig rätt.. Hade jag inte haft barn hade jag betalat alla pengar jag hade för att bli gravid. 
Men vi har sagt att går de inte naturlig väg.  Så får de vara.. då fokuserar vi på de har och lever här och nu.
 
Skulle gärna bli avlastningshem. Säger man/heter det så? Åt något barn med speciella behov. 
Om vi inte kan få ett syskon. 
 
Imorgon ska jag till ludmilla och se vad hon kan göra.
Den kvinnan är guld värd. Rekommenderar henne verkligen.
 
Kanske blev lite struligt inlägg.  Men ja. Nu vet ni hur det ligger till.  
Var inte rädda att fråga hur de går för oss. Jag har inga problem att svara :) 
 
Ta hand om varandra! 
Kramar❤
 

ELITETTAN 2016!

Kategori: Allmänt

Vilken fantastisk avslutning på min fotbollskarriär! 
Vi gjorde de. ELITETTAN 2016!!
 

Igår var det 2 år sedan!

Kategori: Allmänt

Ja igår var det 2 år sedan jag opererade bort tumören från äggstocken. 
Godartad som tur var. Men vägen till att få veta att den var just Godartad var inte den roligaste.
Ångest attackerna avlöste varandra..
Bussen var värst.. fick ångest innan jag ens hade kommit till busshållplatsen. 
 
Micke fick åka från jobbet och hämta mig lite här å där pga dom. Tur han har förstående chef och arbetskamrater ❤
 
Livet idag då? 
Jovars. . De rullar på med full fart.
 
Algot har precis börjat på 6års. 
Haft de lite jobbigt i början men det blir bättre.
Älskade unge vad stor du börjar bli. ❤
 
Vi sålde huset och köpte radhus .
Så nu renoverar vi förfullt.
Vi trivs jätte bra och ångrar oss inte en sekund.
 
Fotbollen går hyfsat.. vi ligger 2a med 2p efter 1an.  
Och dom möter vi på hemmaplan i mitten av september.  Så det är spännande mina damer och herrar. 
 
Nä nu måste jag försöka sova.
Ha de fint 😙💕
 
 

Lite bilder!

Kategori:

Livet och funderingar!

Kategori: Allmänt

Tjäna!

Många tankar snurrar i huvudet på mig nu..
Snart ska jag körs igång med PT Calle igen.. är så grymt sugen att köra nån slags diet (ej tävla) bara för å se hur man kan forma kroppen.

5 matcher kvar i fotbollen... ska jag spela nästa år?


Man har lite att fundera på!

Nåja... en sak som jag tänkt mycket på sista tiden är hur väldigt många människor ist för att stötta folk som går in för de dom gillar kommenterar "dumma" saker ist..
fan gör någon något bra ska dom få höra de... skulle ni själva inte vilja höra de om ni verkligen gick in för något ni drömmer om?

Jag har haft många prövningar i mitt liv.. vilket jag varit rätt öppen med. Prestationsångest (fotbollen)
sjukdommen (tumören)
som liten, förra årets helvete med en ny tumör.. som denna gång var godartad.
men jag led så fruktansvärt mycket av psykisktohälsa efter förra året..Tror mycke från barndomen kom tillbaka vilket resulterade i ångestattacker.. viktuppgång mm..
efter förra året så har jag valt att säga till folk när dom gör något bra.. peppa och finnas där... vare sig ja känner dom elr inte... för de är så jag skulle vilja ha det!
Jag är en människa som bryr mig om andra väldigt mycket och vill att folk ska må bra.

Ibland kan jag bli arg på folk som är så jävla bitter.. men när man tänker tillbaka så har man varit där själv... man behöver motgångar för att ta sig framåt och utvecklas som människa.
Sluta aldrig kämpa för de ni vill med livet!
en dag står ni där.. på scenen, fotbollsplanen mm.. just där DU vill vara... för att du kämpat igenom dig dom svåra stunderna.. stå inte och stampa.. Gör något som tar dig vidare till dina mål!

Jag är på god väg.
tack vare min fina man, son, familj, lagkamrater och vänner.
















Starkare!

Kategori: Allmänt

Todilo!
satt och funderade på hur länge sen de va jag opererade bort tumören..
10 månader!!
shit.. känns som ett par månader tillbaka bara..
såhär snart ett år efter operationen mår jag helt ok.
Det tog hårt både psykiskt och fysiskt de man gick igenom....
Men vad är de man säger?
De man inte dör av, gör en starkare!
SANT!
Jag har lärt mig att prioritera vad som är viktigt att lägga energi på!
Ta hand om mig själv, min familj och mina vänner!

Skaffa PT gjorde jag för min egen skull, bli tightare och må bra i kroppen.
Bland de bästa jag gjort för mig själv!

Algot.. vad ska man säga om den underbara lilla varelsen?
han utvecklas så de knakar.. finns de ingen stopp knapp? man hinner ju knappt med :)

Micke my man! vad vore man utan honom? han som stått ut med mig under alla dessa år och funnits där och stöttat mig! ❤

Selånger FK!
mina underbara tjejer som jag är så sjukt stolt över. Det är en ära att få spela med er! Ni är grymma!

Nä nu ska jag se om skallebanken försvinner!
Ha de bra och sköt om er!
Puss







Tjääna!

Kategori: Allmänt











❤❤❤