Angen,Mamma till Algot & Ebbe

Angelica Lindholm Forsell. Bor på RHG98 tillsammans med min man och våra söner Algot född 09 och Ebbe född 18. På fritiden är jag spelande forwards tränare i selånger FK⚽

Tacksamhet!

Kategori: Allmänt

Tjoho!
 
Ja, nu har man varit 2 barnsförälder i 10 veckor.
Det känns som han har varit med hela livet men ändå inte, samma som när Algot kom.
 
Förra torsdagen var vi på träff med Barnmorskan som var med när Ebbe kom till världen, läkaren som drog ut honom och den fina USKAN som tog så bra hand om både mig och Micke under förlossningen och efter.
jag trodde jag skulle börja storböla så fort jag såg dom, men det gick bra..fram tills vi började prata om Micke. När han stod där i rummet och läkarna jobbade med Ebbe.
Micke trodde inte Ebbe levde, Han frågade varför han inte var vaken.. och när han fick svaret att han är vaken men väldigt slö så brast de för honom av lättnad att han var med oss.
När vi pratade om de och jag hörde Mickes röst blev lite svagare och darrigare DÅ brast det för mig.
 
Det vi var med om är inget som man kunde ha förhindrat.
Sånt händer och jag är evigt tacksam att läkarna,barnmorskorna är utbildade för såna här situationer och är lugn fast det är akut.
Det hjälpte mig väldigt mycke. Jag fick såklart panik. Men deras lugn gjorde så jag inte ballade ur totalt, för hade jag gjort de hade läget nog blivit annorlunda...och det är något jag tänkt på många ggr.
 
Jag är glad att jag är en stark person, som vågar visa mig svag men ändå kämpa framåt. Som ser saker positivt trots att det är tufft ibland. För vet ni vad? Det blir bättre..även om man måste kämpa så blir de bättre. Jag brukar se de som att ta sig upp för en trappa, är man längst ner, så klättrar man sakta men säkert uppåt igen. Det kan ta veckor, månader eller år.. men man kommer dit. Till toppen av livet!
 
Dagarna går och Ebbe växer och utvecklas för varje dag. Just nu är händerna väldigt goda att äta på. Vänster arm han skadade vid förlossningen återhämtar sig mer och mer, skit häftigt att se! Häftig våra kroppar är egentligen!
 
Algot går verkligen in i rollen som storebror, han vill krama och pussa på honom mest hela tiden. Så fort Ebbe är vaken kommer han och ska vara med. Han har börjat lägga sog brevid honom och pussa och säga I Love you brorsan.. gissa om mammahjärtat smälter?
Våran fina Algot. ❤
 
Fotbollen har dragit igång, jag får snällt stå på sidan och se på..Men har tänkt testa vara med på passningsövningar, närkamper får vänta lite😁
Rycker i fotbollsnerven på en nu. Som jag saknar kicken man får när de är dax för match!
 
Algot och Ebbe, våra solstrålar. Så tacksamma för att vi fått äran att bli era föräldrar.
2 missfall sen kom Algot, sen 2 års kämpande för ett syskon, med mycke tårar och besvikelse varje månad testen visade negativt och så kom Ebbe.
Nu sitter vi här. Med två helt perfekta ungar som vi ska göra allt för i livet! 
 
Nu ropar Ebbe på mammsen så jag måste kila.
Ha det fint😘
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: