Denna människa har betytt oerhört mycke för mig under många år, hon har ställt upp för mig under den jobbigaste tiden i mitt liv, trotts att hon själv hade det jävligt tufft just då också.
Hon förlorade sin mamma dec 05.
Januari 06 gick min mormor bort, 30 mars 06 gick min kära vän emma bort, under sommaren 06 fick jag missfall..
Det var inte många jag släppte inpå mig under de året, och året efter, Men Ida..min Ida.. henne kunde jag prata med allt om!

Och det är nog tack vare henne jag är som jag är idag också..tar tag i mina känslor så jag inte stänger dom inom mig..
Idag mår jag så jävla mycke bättre..Jag är så jävla lycklig.

Och ida, du är min förebild.
Du är allt en människa önskar sig vara!
Du är min vän.
och du förtjänar det bästa i livet.

Motgångar gör en så jävla mycket starkare, om man tar dom på rätt sätt.!